jagvill krypa ner i min säng och gömma mej där tills pontus kommer och hämtar mej med sin metalmusik dånandes i bilen. Jag ska krama på kudden och låtsas att det är han, för ibland funkar det. Eller iallafall i drömmarna, då är han med mig. Och så vipps så är han borta när jag vaknar och jag minns inget nästan, har bara ett lugn inom mig som jag får av just honom. Helgen gick för fort, eller gjorde den det. Nej, eller jag vet inte. Bara att jag vill vara med han nästan hela tiden. Haha jag tror jag hatar avståndet, 21 mil! Jag vill ha bil och massa pengar så att jag kan åka till han hela tiden när jag vill träffa han. För det tar ju typ bara två timmar med bil så isf skulle jag kunna åka efter skolan och stanna kvällen och sedan åka hem. Synd bara att jag inte har körkort och pengarna som skulle behövas... ibland är det svårt att se allt från den positiva sidan, just idag är en sådan dag. Och jag vet inte ens när jag får träffa han nästa gång. Det känns ju jätte bra inte.

jag tror inte bloggandet är min grej. För jag tycker saker jag gjort på dagarna etc känns helt oviktigt. Det har ju hänt och dom som ska veta om det vet ju redan om det eftersom dom säger jag ju det till. Men jagkan ju säga att idag har jag trasiga strumpbyxor eftersom jag inte har några hela kvar för dom gick sönder på förra festen och jag har inte hunnit fixa nya, en svart klänning mamma hade när hon var ung, vita converse och svarta troser och brun gullig bh, shit mina tuttar ser något större ut i den.

Denys är min underbara och nu ska jag gå och mysa med han eftersom pontus åkt tillbaka till örebro nu. Fan vad jag avskyr den staden och Sthlm med för den delen... BAJS